De här korta bokinläggen som förekommer lite då och då här, är väl precis som alla andra inlägg egentligen är på denna blogg. Ett sätt för mig att minnas vad jag gjort, och i detta fall vad jag har läst. Men, ibland får jag stanna upp. Fundera, hylla, kritisera i denna, min mediala publikation.
Thorsten Flinck. Mannen som jag alltid förundrats över, som jag alltid hyst stor respekt för. I huvudsak som en väldigt skärpt människa till det inre, men som ofta kan upplevas som en sargad människa till det yttre.
Jag har egentligen aldrig upplevt hans storhet i teatervärlden, utan bara sett honom i vissa filmroller och lyssnat till hans fantastiska musikalbum, men främst en berättare utöver det vanliga.
Ta bara hans sommarprat. Ett sommarprat jag lyssnat på en handfull gånger, för att det är så djävulusiskt bra. Hans på senare år medverkande i olika poddcastar är detsamma en fröjd att lyssna på. Han får en fråga, besvarar då egentligen allt, lite till, och ännu mer. För monologer som jag tror få i Sverige kan.
Hans biografi som jag lyssnade på (rekommenderas då Thorsten själv läser upp boken) är en av de bättre biografier jag läst/hört.
Finns recensioner om man googlar. Räcker så. Behöver ej, vill ej skriva mina tankar mer än att det är en bok jag kommer bära med mig länge!
Tack Thorsten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar